Prokoffjev symfoni nr 6

För GSO, Podiet säsong 2013-2014

Prokofjev symfoni nr 6 1945-47

1945 hade andra världskriget just tagit slut. Sovjetunionen stod som en av segrarna men med många städer sönderbombade och åderlåtet på 20 miljoner människor. Stalins storhetsvansinne och paranoia spred skräck även bland kultureliten.

Efter ett liv som turnerande tonsättare och pianist i Europa och USA hade Prokofiev återvänt för alltid till Sovjetunionen 1936. Kanske för att han var så beroende av bekräftelse. I Europa var Stravinskij bäste ryssen, i USA var Rachmaninoff kung, men i Sovjet hade just Sjostakovitj råkat i onåd och Prokofiev tycktes kunna få allt han kunde önska sig om han bara kom tillbaka.

- Man framför mina verk nästan innan bläcket hinner torka, hade han skrutit för sina vänner. Han fick resa och turnera som tidigare – ett tag. Ganska snabbt drogs det privilegiet in och när han skrev kvällens symfoni var situationen fullkomligt annorlunda. Stalin-marionetten Zjdanovs resolutioner i stort sett förlamade kulturlivet ända fram till Stalins död.

Sjostakovitj reagerade med att knyta näven i fickan och skriva in ironi varhelst han kunde. Men Prokofiev kunde bara inte förstå det. Han skrev brev där han bad om ursäkt och förödmjukade sig. Utan uppskattning och uppmärksamhet kunde Prokofiev inte fungera, det var hans raison d'être, det han blivit uppfödd på. Som enda barn till förvaltaren på ett gods i utkanten av stäppen hade han varit sin mammas allt. Han blev hennes livsprojekt, allt som betydde något för henne var att stötta hans musikaliska begåvning och utveckling. Hon hade anställt de bästa lärarna från Moskva som fått finna sig i att vistas månadsvis långt ute i obygden. De anställda, familjen och traktens intellektuella (dvs veterinären med fru) hade varit provpublik till hans första operor, där han själv givetvis spelade huvudrollen.

När kvällens verk skrevs började Prokofiev inse att Stalin-marionetten Zjdanovs resolutioner gällde även honom själv och hans musik. Han skrev ett av sina allra finaste verk, baletten Askungen, och symfoni nummer sex ungefär samtidigt. Kvällens symfoni är inte lika ofta framförd som den femte symfonin. Men det är samma rikedom av idéer, samma snygga orkestrering som vi känner igen från baletten Romeo och Julia. De musikaliska idéerna lever parallella liv i orkestern, ibland samlas hela orkestern runt någon av dem, men lika ofta flyger ett tema från höger till vänster rakt igenom orkestern på bara några sekunder, i tredje satsens början t ex.

Samma år symfonin var färdig, blev Prokofievs musik offentligt bannlyst och hans före detta fru anklagades för spioneri och dömdes till tjugo års arbetsläger. Prokofiev blev fullkomligt tillintetgjord, sjuk. Resten av sitt liv kunde han bara komponera tjugo minuter i taget.

F d frun Lina frigavs 1956 och levde till 1989, medan Prokofiev bokstavligen levde i Stalinskugga ända till sin död. Han dog samma dag som Stalin 1953. Det fanns inga blommor att köpa, allt hade gått åt till Stalin.

     Katarina A Karlsson