Tjajkovskij 1840-1893, Stormen op 18 för Göteborgs Konserthus

Tjajkovskij älskade Shakespeare, han till och med förlät honom för att han var engelsman. Han försökte lära sig engelska för att kunna läsa Shakespeare på originalspråket och han spelade igenom andra tonsättares operor på Shakespeares texter. Så fort Tjajkovskij hade chansen gick han på teater, var han än befann sig i Europa, och såg Shakespeare på scen. Det självklara borde då vara att skriva operor på Shakespeares dramer, som så många andra. Men så blev det inte, den form som Tjajkovskij excellerade i var baletter för sagornas värld och symfoniska ouvertyrer för berättelser. Och där kom Shakespeare in, Tjajkovskij gjorde ouvertyrer av Romeo och Julia, Hamlet och Stormen. Den sistnämnda gjorde han dessutom två versioner av.

Stormen är en av de sista pjäserna Shakespeare skrev. Handlingen är mystisk och har varit problematisk att hantera för vår postkoloniala tid. Trollkarlen Prospero och hans dotter Miranda bor på en förtrollad ö – Där finns också Caliban. Vad han egentligen står för är svårt att ta in: han är slav, han är en best, han kan vara svart, han representerar det otämjda djuret. Caliban kan inte tygla sina begär, det hjälper inte att ge honom frihet för han kan inte hantera den. Tyrannen Prospero å andra sidan pratar, pratar, pratar hur mycket som helst, (teaterchefer bör undvika att ge denna roll till sina tyngsta karaktärsskådespelare, här finns risk för extrem manerism) det är nästan som om Prospero spelar författare på scenen och skriver pjäsen medan den pågår. Även luftanden Ariel är Prosperos slav som han styr genom att hota. Dottern Miranda förälskar sig i den skeppsbrutne prins Ferdinand som är den ende som klarar sig ur den storm som Prospero framkallat. Hennes uppgift är att vara feminin och oskuldsfull tills hon träffar den skeppsbrutne Ferdinand. Då ska hon bli kär och förvandlas till kvinna. Denna roll bör inte ges till eteriska, bräckliga flickor utan spelas av någon som kan tillföra substans. Min drömrollista för Stormen skulle se ut så här: Prospero spelas av Kalle Anka, Caliban av Morgan Freeman och Miranda av Lena Dunham. Fernando … ja, det får väl bli kvällens dirigent!

Det är är den vite mannens dominans Shakespeare skildrar. Prospero är Robinson Crusoe hundra år för tidigt, den skildrar rasbiologi som ju också fanns under den tid Tjajkovskij var verksam. Men framför allt tyckte han nog att det var en historia som gjorde sig ypperligt att berätta med musik och det gör han med besked. Stråkarna piskar upp vågskummet, kromatiken bygger upp klimax gång på gång, slagverket lägger till åska och blixtar. Att skildra kärlek har heller aldrig varit något problem för Tjajkovskij, det vet alla som hört och sett hans baletter.

Så här lyder Tjajkovskijs plan för ouvertyren:

Havet. Trollkarlen Prospero befaller sin ande Ariel att kalla fram en storm, vars offer blir den lyckosamme Ferdinand. Den förtrollade ön. Den uppvaknande, blyga kärleken mellan Miranda och Ferdinand. Ariel. Caliban. De älskande övermannas av sin passion. Prospero avsvär sig sina magiska krafter och lämnar ön. Havet.

      Katarina A Karlsson